En stark känsla av, jag vill säga hat men det är ett för starkt ord.

Jag har aldrig förr känt en så enorm känsla av irritation när jag ser en bild på en person eller när jag hör talas om en människa. Hur kan en person som man en gång älskat till döds, delat så många skratt med och som man upplevt så mycket med helt plötsligt bli en människa som man inte längre tål? När sker den förändringen? I detta fallet vill jag säga att jag vet när det hände. Jag kan faktiskt nästan säga det exakta ögonblicket som min och hennes vänskap förändrades. Ååå vad jag skulle vilja ta tillbaka den stunden...eller förresten jag vet inte om jag vill det. Sedan den kvällen har vi utvecklats åt olika håll. Frågar du mig så har jag växt upp medan hon stannat på exakt samma plats. Frågar du henne får du säkert ett helt annat svar.

Vet inte varför jag fick för mig att skriva detta men jag behövde verkligen ventilera. Du är den första som får veta...jag har inte sagt det till någon annan.

Englandstrafiken suger och pengasparande på hög nivå

Jag var hos Maria en sväng igår kväll, för lite omväxlings skull så där menar jag :) I alla fall så väljer jag att ta motorvägen hem, M4 närmare bestämt. Allt flyter på finfint första 10 minuterna. Innan jag kör ut på M4 så står det skyltar om att junction 1-3 är stängd, dock inget som påverkar mig eftersom att dessa är på vägen in till London och jag ska ju åt andra hållet. I alla fall så fortsätter jag med att ta mig ut på M4:an ach då har engelskmännen bestämt att ja nu ska vi minsann slänga upp en annan skylt om att de kommande fyra exitarna är avstängda. Återigen inget som påverkar mig eftersom att jag ska inte av förän den 5:e i ordningen. Nu kommer dock den stora surprisen! När jag närmar mig exit nr 2 på vägen hem så visar det sig att hela jävla motorvägen är avstängd pga vägarbete. AHHH! Helt ofrivilligt åker jag av motorvägenm men eftersom att jag inte är helt säker på hur jag ska hitta hem från där jag nu var så bestämde jag mig för att åka tillbaka ut på motorvägen och tillbaka till Staines för att ta en annan väg därifrån. Jepp, sagt och gjort jag åker tillbaka på M4:an bara för att uååtäcka att exiten som jag måste ta för att komma ut på M25 som kan ta mig till Staines också är avstängd! Vid det här laget har jag börjat bygga upp ett stort förakt mot allt som har med England att göra. Det slutar iaf med att jag får åka vidare till Heathrow-exiten, ta av där och sen återigen leta mig ut på M4:an igen. Historien slutar iaf med att jag hamnar i Staines igen där jag sen tog den lilla skogsvägen hem, aka "Dödsfällan". Jag överlevde men jag kommer nog bära med mig detta Englandsförakt större delen av mitt kvarvarande liv.

Nu har jag också börjat storsparandet inför Cali 2009 med Maria. Nackdelen är ju dock att mitt so called Englandsliv blir lite lidande. Som samtliga kanske har misstänkt så tjänar jag ju inte direkt storkovan här borta...innan USA-planerna dök upp så var det inga problem att få pengarna att räcka till men nu ska man ju kunna slå runt "over there", vilket jag måste säga att jag föredrar enormt mycket framför England. I alla fall så kommer jag vara tråk-Karin i vissa lägen. Ledsen men sån är det. Jag ska dock vara i mitt esse 8-18 juni! Nej, nu ska snåljåpen glo på film...nerladdad såklart! Gratis är ju godast!

A weekend update

Helgen tillbringandes med Maria och det nya finfina fyndet Emelie. Emelies värdfamilj var borta på lyxsemester så vi hade hennes hus för oss själva. När jag säger hus menar jag en mindre herrgård. På fredagen åkte vi i alla fall och shoppade mat för helgen på Tesco. Finfint säger jag bara! Emelie aka "the smoothie-maker" fixade superba smoothies under lördagskvällen så det var enormt uppskattat! På lördagen gjorde vi också ett försök att reda ut min hårfärgssituation vilket fick ett okej resultat men som fortfarande är ett pågående projekt. Kapitel två i min hår historia kommer skrivas ikväll. Jag får återkomma med en update.





Helgen var i alla fall inte en dans på rosor för häst- och hund allergiska Karin...det ska ni veta. På natten fredag till lördag vaknar jag, med en känsla av lätt panik, för att jag andas som en astmasjuk 90-åring med hjärtproblem. Eftersom att jag inte kan somna om så överväger jag att väcka Maria som sover bredvid mig i sängen för att få lite sällskap minuterna innan jag ska dö. Dock så bestämmer jag mig för att låta henne sova...jag vill ju inte störa. Hur svensk får man bli? I alla fall insåg jag att jag inte var på gränsen till dödsriket utan fick helt enkelt acceptera en begränsad andningskapacitet under helgen.

I nu läget längtar jag i alla fall otroligt mycket till helgen! Familjen åker till Tyskland för att hälsa på Kellys föräldrar. Thank God! Jag är i extremt stort behov av att få va ensam i huset! Det enda potentiella problemet är att Steves son, Lee, kanske bestämmer sig för att stanna här under denna tid. Om så är fallet kommer jag sakta men säkert avlida. Jag pallar inte människor runt omkring mig hela tiden! Dessutom har jag planerat en middag/cocktailnight här på fredag och då hoppas jag verkligen att han tar sitt pick å pack och dunstar några dagar. Jag är hemsk...jag vet. Maria påminner mig om det faktumet allt för ofta. :) Just det...jag har ju inte visat nån bild på Maria. Anyways...this is my life-saver over here:



I know that you'll hate me for this ;)


Måste ju också passa på att informera massorna om att jag och Maria nu har bokat resa till USA i juni. HAHA. Tiodagars roadtrip L.A - San Francisco - Las Vegas



Allt på en gång

Jag känner mig irriterad, ledsen och svartsjuk. Alla olika känslor är orsakade av olika personer. FAN!

Det här kommer antagligen vara det mest konstiga och osammanhängande inlägget någonsin men jag måste fan ventilera.

Jag hatar när människor säger en sak och sen gör något helt annat. När det gäller sånt så kan minsta lilla grej få mig att koka. Säg inte saker som får mig att bli förväntansfull och glad om du sen bara tänker strunta i det. Ge mig åtminstone a heads up om att nej nu blev det inte som det var planerat. Strunta inte bara i det...inte undra på att du får mig att känna mig otroligt oviktig i ditt liv. Och btw så ge mig inte den där bullshiten om att du hör av dig till andra för att det är mer innehållslösa samtal eller meddelanden. Om du la ner hälften så mycket tid på mig som du gör på alla andra så skulle jag verkligen inte vara så här...vilket leder mig in på nästa punkt...Svartsjuka. Aldrig har någon annan fått mig att bli så svartsjuk som du...jag hatar att du har den effekten på mig...jag hatar att du har den negativa effekten på mig...jag hatar att du får mig att känna mig som världens sämsta. Jag älskar dig!
 Ledsen.
Ni får mig faktiskt att känna mig ledsen. Jag vet att hon kan vara 10 ggr roligare och va fan människan är fantastisk det vet jag men varför ska det behöva betyda att jag glöms bort? Mycket möjligt att det är jag som är överkänslig och att jag är världens största brud som överanalyserar allt men va fan...Jag vet.



Nu har jag fått vara mongo ett tag och skälla och skylla ifrån mig. Nu tar vi nya tag imorgon...


Utekväll och fylleslag

Igår kväll valde jag, Maria och Emelie att trotsa vädergudarna och ge oss ut på en vild festkväll! Pga Marias icke existerande uppfattning om veckans dagar kom vi iväg liiiite senare än planerat men vad spelade det för roll. I bilden på väg till Wokingham halar alkis/luffar Maria upp två öl ur vinterjackan. Hon kunde själv inte dricka eftersom att det var hon som satt bakom ratten men en annan var ju inte sen att börja smutta. Efter att ha hittat parkering för natten bar det av till det gamla goda stället The New Rose. Som vanligt blev vi välkomnade av vår/Marias bartender :) Tyvärr så lyckades vi med att festa till det rejält denna kväll...ingen gick nog från puben utan att vara skapligt rund under fötterna...jag var t.o.m så mycket på g att jag kirrade att ge Marias nummer till bartendern :) I alla fall drog vi vidare för att skaka loss lite på närmsta dansgolv...vilket vi också gjorde med besked! Vilken kväll!

Maria sov över hos mig och kl 7.30 imorse ringde väckarklockan...det var dags att hämta upp bilen i Wokingham. Original tanken var att jag skulle ta och köra dit Maria för att fiska upp den men Steve ställde som vanligt upp och styrde upp saken. Han var dock inte allt för säker över att Maria skulle köra ;) Förklaringen är att Maria denna morgon såg ut som sju svåra år...Helt klart körduglig men vi kan väl säga att hon hade varit ganska fucked om farbror polisen hade kommit :)


A country i chaos

Nu under helgen har min underbara Jonas varit här och hälsat på. Dock var det en kombinerad jobbresa...surprise surprise! På söndagen åkte vi ner till Brighton så att Jonas kunde springa på en softubmässa. Själv tog jag med mig supertjejerna Maria och nyförvärvet Emelie :) Efter en finfin, men kall dag i Brighton packade vi oss in bilen och tuffade hemåt. Efter lite mindre än en timmes körning så började snön falla på allvar. Ojojoj alla sniglade sig fram på vägarna, vilket iofs var bra för ingen i detta land har ju vinterdäck. Efter en skräckfylld bilfärd för alla utom mig själv, som var cool-lugn och hade full kontroll hela tiden, var vi iaf hemma.
 På måndagmorgonen vaknade vi alla till ett land täckt av snö and in a state of panic. Ingen kunde ta sig till jobbet på morgon för ingen ville ge sig ut på vägarna. Min och Jonas Londonresa fick vi ställa in för inga tåg åkte nånstans och nästan alla tunnelbanelinjer var avstängda. Frågan om Jonas ens skulle kunna flyga hem idag kom upp efter som att ALLA flygplatserna var stängda.
Ett helt land stannade pga 10 cm snö.
Happy times


RSS 2.0