En stark känsla av, jag vill säga hat men det är ett för starkt ord.
Vet inte varför jag fick för mig att skriva detta men jag behövde verkligen ventilera. Du är den första som får veta...jag har inte sagt det till någon annan.
Englandstrafiken suger och pengasparande på hög nivå
Nu har jag också börjat storsparandet inför Cali 2009 med Maria. Nackdelen är ju dock att mitt so called Englandsliv blir lite lidande. Som samtliga kanske har misstänkt så tjänar jag ju inte direkt storkovan här borta...innan USA-planerna dök upp så var det inga problem att få pengarna att räcka till men nu ska man ju kunna slå runt "over there", vilket jag måste säga att jag föredrar enormt mycket framför England. I alla fall så kommer jag vara tråk-Karin i vissa lägen. Ledsen men sån är det. Jag ska dock vara i mitt esse 8-18 juni! Nej, nu ska snåljåpen glo på film...nerladdad såklart! Gratis är ju godast!
A weekend update

Helgen var i alla fall inte en dans på rosor för häst- och hund allergiska Karin...det ska ni veta. På natten fredag till lördag vaknar jag, med en känsla av lätt panik, för att jag andas som en astmasjuk 90-åring med hjärtproblem. Eftersom att jag inte kan somna om så överväger jag att väcka Maria som sover bredvid mig i sängen för att få lite sällskap minuterna innan jag ska dö. Dock så bestämmer jag mig för att låta henne sova...jag vill ju inte störa. Hur svensk får man bli? I alla fall insåg jag att jag inte var på gränsen till dödsriket utan fick helt enkelt acceptera en begränsad andningskapacitet under helgen.
I nu läget längtar jag i alla fall otroligt mycket till helgen! Familjen åker till Tyskland för att hälsa på Kellys föräldrar. Thank God! Jag är i extremt stort behov av att få va ensam i huset! Det enda potentiella problemet är att Steves son, Lee, kanske bestämmer sig för att stanna här under denna tid. Om så är fallet kommer jag sakta men säkert avlida. Jag pallar inte människor runt omkring mig hela tiden! Dessutom har jag planerat en middag/cocktailnight här på fredag och då hoppas jag verkligen att han tar sitt pick å pack och dunstar några dagar. Jag är hemsk...jag vet. Maria påminner mig om det faktumet allt för ofta. :) Just det...jag har ju inte visat nån bild på Maria. Anyways...this is my life-saver over here:

Måste ju också passa på att informera massorna om att jag och Maria nu har bokat resa till USA i juni. HAHA. Tiodagars roadtrip L.A - San Francisco - Las Vegas
Allt på en gång
Jag känner mig irriterad, ledsen och svartsjuk. Alla olika känslor är orsakade av olika personer. FAN!
Det här kommer antagligen vara det mest konstiga och osammanhängande inlägget någonsin men jag måste fan ventilera.
Jag hatar när människor säger en sak och sen gör något helt annat. När det gäller sånt så kan minsta lilla grej få mig att koka. Säg inte saker som får mig att bli förväntansfull och glad om du sen bara tänker strunta i det. Ge mig åtminstone a heads up om att nej nu blev det inte som det var planerat. Strunta inte bara i det...inte undra på att du får mig att känna mig otroligt oviktig i ditt liv. Och btw så ge mig inte den där bullshiten om att du hör av dig till andra för att det är mer innehållslösa samtal eller meddelanden. Om du la ner hälften så mycket tid på mig som du gör på alla andra så skulle jag verkligen inte vara så här...vilket leder mig in på nästa punkt...Svartsjuka. Aldrig har någon annan fått mig att bli så svartsjuk som du...jag hatar att du har den effekten på mig...jag hatar att du har den negativa effekten på mig...jag hatar att du får mig att känna mig som världens sämsta. Jag älskar dig!
Ledsen. Ni får mig faktiskt att känna mig ledsen. Jag vet att hon kan vara 10 ggr roligare och va fan människan är fantastisk det vet jag men varför ska det behöva betyda att jag glöms bort? Mycket möjligt att det är jag som är överkänslig och att jag är världens största brud som överanalyserar allt men va fan...Jag vet.
Nu har jag fått vara mongo ett tag och skälla och skylla ifrån mig. Nu tar vi nya tag imorgon...
Utekväll och fylleslag
Igår kväll valde jag, Maria och Emelie att trotsa vädergudarna och ge oss ut på en vild festkväll! Pga Marias icke existerande uppfattning om veckans dagar kom vi iväg liiiite senare än planerat men vad spelade det för roll. I bilden på väg till Wokingham halar alkis/luffar Maria upp två öl ur vinterjackan. Hon kunde själv inte dricka eftersom att det var hon som satt bakom ratten men en annan var ju inte sen att börja smutta. Efter att ha hittat parkering för natten bar det av till det gamla goda stället The New Rose. Som vanligt blev vi välkomnade av vår/Marias bartender :) Tyvärr så lyckades vi med att festa till det rejält denna kväll...ingen gick nog från puben utan att vara skapligt rund under fötterna...jag var t.o.m så mycket på g att jag kirrade att ge Marias nummer till bartendern :) I alla fall drog vi vidare för att skaka loss lite på närmsta dansgolv...vilket vi också gjorde med besked! Vilken kväll!
Maria sov över hos mig och kl 7.30 imorse ringde väckarklockan...det var dags att hämta upp bilen i Wokingham. Original tanken var att jag skulle ta och köra dit Maria för att fiska upp den men Steve ställde som vanligt upp och styrde upp saken. Han var dock inte allt för säker över att Maria skulle köra ;) Förklaringen är att Maria denna morgon såg ut som sju svåra år...Helt klart körduglig men vi kan väl säga att hon hade varit ganska fucked om farbror polisen hade kommit :)
A country i chaos
Nu under helgen har min underbara Jonas varit här och hälsat på. Dock var det en kombinerad jobbresa...surprise surprise! På söndagen åkte vi ner till Brighton så att Jonas kunde springa på en softubmässa. Själv tog jag med mig supertjejerna Maria och nyförvärvet Emelie :) Efter en finfin, men kall dag i Brighton packade vi oss in bilen och tuffade hemåt. Efter lite mindre än en timmes körning så började snön falla på allvar. Ojojoj alla sniglade sig fram på vägarna, vilket iofs var bra för ingen i detta land har ju vinterdäck. Efter en skräckfylld bilfärd för alla utom mig själv, som var cool-lugn och hade full kontroll hela tiden, var vi iaf hemma.
På måndagmorgonen vaknade vi alla till ett land täckt av snö and in a state of panic. Ingen kunde ta sig till jobbet på morgon för ingen ville ge sig ut på vägarna. Min och Jonas Londonresa fick vi ställa in för inga tåg åkte nånstans och nästan alla tunnelbanelinjer var avstängda. Frågan om Jonas ens skulle kunna flyga hem idag kom upp efter som att ALLA flygplatserna var stängda.
Ett helt land stannade pga 10 cm snö.
Happy times